Ett rum med utsikt

När jag ska beskriva min upplevelse av Virgina Woolfs Vågorna är det som att kasta en liten sten i ett enormt hav av ord. Woolf, som tillhör gruppen moderna klassiker och den litterära kanon. Vad kan sägas om hennes böcker som inte redan är sagt och så mycket bättre dessutom? Nåväl. Jag lämnar hennes minnes storhet därhän och koncenterar mig på läsupplevelsen. I förordet av Jenny Tundahl skriver hon att karaktärerna är i vardande. Vågorna handlar om sex personer som grupperar sig den döde Percival med havet som bakgrundsscen. Kanske är havet den sjunde karaktären. Jag tycker det. Romanen inleds med en liten tavla målad av ord. En tavla med hav och natur som sätter stämningen för boken. Därefter kastas man in i gruppens pågående samtal. Ett uttalande följs av ett annat som följs av den tredje stämman osv. Handlingen? Här drar jag på svaret. Det är dialogerna som är handlingen med Percival som deras Graal, tycker jag. Det som händer kring Susan, Neville, Louis, Jinny, Rhoda och Bernhard är faktiskt oväsentligt. En dialogisk handling – så ovanligt, tänkte jag under läsningen. Det var inte lätt att komma in i boken. Det tog emot rejält. Men jag kämpade på och när allt är över, när jag står vid havets rand och blickar ut mot horisonten, så känns det så rätt. Denna historia kunde inte ha blivit gestaltad på något annat sätt. På baksidan av boken står det: ”Vågorna har liknats vid ett impressionistiskt måleri och en symfoni, men närmast kommer man nog om man liknar den vid ett stycke kammarmusik för sex stämmor.” Jag kan inte säga det bättre. Det stämmer. Ett stycke utsökt musik som förändrar läsaren. Det är sällan man är stadd i förändring under läsningen, alltför ofta reducerad till en konsument. När jag läste Vågorna var jag medskapare. Det är stort, Virginia Woolf.

Så här (http://snowflakesinrain NULL.wordpress NULL.com/2010/03/11/pa-natterna-laser-jag-vagorna/) skriver Snowflakes in rain om Vågorna.

Bokens första mening:
Solen hade ännu inte gått upp.

Titel: Vågorna
Författare: Virginia Woolf
Översättare: Jane Lundblad
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Första utgåva 1931. Första svenska utgåva 1981. Pocket 2009.