Ett rum med utsikt

Jag har läst Michéle Lesbres ”Den röda soffan”, vilket har tagit två veckor. Vårens ankomst påverkar inte bara naturen utan även mitt tålamod att läsa, märker jag. Romanen börjar med att Anne börjar undra vad som hänt sin gamla kärlek Gyl. Han har flyttat till en by vid Bajkalsjön och så åker Anne transsibiriska järnvägen för att söka honom. Medan hon är på resande fot går hennes tankar till den gamla damen Clémence som Anne brukar umgås med. Clémence sitter i sin röda soffa medan Anne högläser om starka kvinnors livsöden. Något händer med Anne under resan. Målet, att söka upp Gyl, blir mindre och mindre viktigt. Människor hon möter på tåget och stationerna, landskapet som förändras utanför kupéfönstret och så hennes läsupplevelser – allt bidrar till en omvärdering och som för henne tillbaka hem. Men vad väntar där? Slutet är sorgligt. Språket är enkelt, klart och vemodigt. Anne och Clémence var fint tecknade karaktärer. Denna lilla stillsamma berättelse talar om att det är resan som är mödan värt, inte målet, och om nödvändigheten att ge reflektionen tid. Jag tyckte om boken, även om det inte en berättelse som gjorde ett starkt intryck hos mig.

Bokens första mening:
På en grusväg stod en man och rullade en cigarett bredvid en motorcykel, en jättelik skalbagge, ett sällskap i ensamheten.

Titel: Den röda soffan
Författare: Michèle Lesbre
Översättning: Marianne Tufvesson
Antal sidor: 131
Förlag: SEKWA förlag
Utgivning: 2007, sv. översättn. 2009