Ett rum med utsikt

Jag måste kapitulera inför den entusiasm och läsarglädje som bokbloggarna visar. Jag suckar av avund och beundran inför de raska läsare som redovisar årsläsningar av böcker i den mängd som skulle nästan bli en lokatelefonkatalog i tjocklek. Jag drar mungiporna nedåt, av missnöje, när jag ser tillbaka på fjolårets egna läsning. Så få verk lästa och så många som väntar! Jämförelser är en deprimerande verksamhet. Nog borde det väl vara mer upplyftande att istället ta en bok i famnen och läsa, om än långsamt och sporadiskt? Häromdagen läste jag i ett trädgårdsmagasin om en kvinna som i flera år kämpat med en för stor trädgård och vars insatser burit skral frukt, så att säga. Hon reste till Irland och besökte en trädgård som sköttes om av munkar. Trädgården var formad som en hästsko runt klostret och bestod av flera rum. Överväldigad frågade hon den ansvarige munken hur han gjort. Torrt svarade han: genom att gå ut och jobba. Då förstod hon att om hon arbetade med sin trädgård lite i taget så skulle hon också få resultat, med tiden. Tidigare hade hon tänkt att den var så stor att det var inte lönt att börja överhuvudtaget. Kvinnan reste hem och jobbade en timme om dagen med sin stora oregerliga trädgård. Hon började med att rensa ett hörn från nässlor och ogräs, sådde frön, och tog en liten bit till nästa dag. Idag har hon en grönskande trädgård som har många rum att upptäcka och som skänker henne stor glädje. Med denna utläggning om trädgårdsskötsel tänkte jag överföra hennes vunna visdom till min egen inställning till läsandet. (Inte för att även min trädgård skulle må bra av ett sådant tänk – i år är det dags att börja i ena hörnet!) En sida i taget blir en bok så småningom. För det är ju för min egen skull som jag läser. Att sedan skriva om boken på en blogg är en trevlig biprodukt. Denna dag, en söndag, ska jag ge mig in i första kapitlet på ”The Swan Thieves”, efter att ha läst prologen  i går kväll. Prologen var inte lång, två sidor, men fylld av stämning och deskriptiva ord som behöver eftertanke. Det passar bra på kvällen när tiden ska sakta in och dagens larm lägga sig till ro. Fast nu står dagen inför oskrivna blad. Kära söndag som bidrar med lugn.