27 februari 2010
Skönlitteratur
Romanen är läst och begrundad. Mina reflektioner gäller Elizabeth Kostovas (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Elizabeth_Kostova) andra roman: ”The Swan Thieves (http://www NULL.bokus NULL.com/b/9781847442413 NULL.html?pt=search_result&search_term=the%20swan%20thieves)” som kom ut i slutet av december 2009. Kostova gjorde succé med sin debutroman ”Historikern”, som handlar om Dracula och en ung kvinna som drivs av begäret att förstå. ”The Swan Thives” beskriver psykiatern Marlowes möda att förstå sin mystiske patient Robert Oliver, en erkänd konstnär som med våldsam kraft försökte förstöra en tavla på The National Gallery of Art. Robert vårdas för depression och vägrar tala. Det enda han förefaller bry sig om är en bunt gamla brev som han läser om och om igen. En gång säger han till Marlowe att han gjorde det för” henne”, men vägrar säga något mer om vad han menar. Åter tystnad och avvisande. Marlowes nyfikenhet väcks och han kommer att överskrida många gränser, både privat och arbetsrättsligt, för att lösa gåtan med Robert och hans utbrott på museumet. Marlowe är själv konstnär, men valde psykiaterbanan. Han beundrar och avundas Robert dennes obestridliga talang för måleriet och förser honom med det material och verktyg han behöver för att kunna måla på sjukhuset. Marlowe tar Roberts brev, kopierar dem och ber en väninna översätta dem eftersom de är skrivna på franska. Marlowes sökande för honom till Normandie och upptäcker en kärlekshistoria som spänner över två århundranden.
På framsidans flik står det:
A haunting novel of art and obsession
A mystery spanning continents and centuries
A love story that crosses the ultimate border
Infriades dessa löften?
Såtillvida att det är en roman som handlar om hur konst kan övergå till besatthet och att det är ett mysterium som har sitt ursprung i det sena 1800-talet och som har paralleller i modern tid. Det är också en berättelse om kärlek. Tematiskt tycker jag att den här boken tar upp samma ämne som ”Historikern”: besatthet av något slag och behovet av de som står utanför besattheten att förstå den. Marlowe och ”Historikerns” namnlösa huvudkaraktär drivs av samma begär att förstå ett mysterium och Robert och Dracula är lika egoistiskt självförsjunkna, fångade i sina passioner som övergått till att bli en förtärande besatthet. De människor som hamnar i dessa mäns kraftfält både fascineras och far illa av denna självförsjunkenhet.
Det som slår mig efter läsningen är tempot i berättandet. Det är som att lyssna på P1. Man sjunker långsamt in i ett djup där berättandet få ta den tid det tar. Långt bort finns Radio Rix/Energy och böcker som berättas i rasande fart. ”The Swan Thieves” är en bok för den som inte har något emot att läsa en långsamt berättad historia och som står ut med att läsa om konstnärsskap. Jag tyckte om romanen. Den var helgjuten i sin konstruktion. När jag läste ”Historikern” sviktade intrigen i slutet, men jag tyckte att hon hade sådan känsla för språket och berättandet att nästa bok skulle kunna bli riktigt bra. Det blev den.
Här (http://www NULL.theswanthieves NULL.com/) är Kostovas hemsida om boken. En vackert gjord sajt med pianomusik, om boken och om tidsepokerna hon skriver om.
Bokens första mening
Outside the village there is a fire ring, blackening the thawing snow.
Titel: The Swan Thieves
Författare: Elizabeth Kostova
Sidantal: 561
Förlag: Little, Brown and Company
02 februari 2010
Skönlitteratur
Min tanke var att jag skulle hinna läsa ut Elizabeth Kostovas (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Elizabeth_Kostova) roman nummer 2, (den hos debutanter så fruktade andra romanen), under februari. Den kom ut i januari 2010 och så fort den var köpbar så klickade jag hem den. Nu ligger den tjocka boken, (564 sidor), bredvid läsfåtöljen. Kostovas debut ”Historikern”, (2005 på engelska), tog ett årtionde att skriva och blev en formidabel succè. Jag köpte boken på bokrean och läste den med varierande känslor. Vampyrgenren är så ofta använd och kan vara svår att förnya. ”Historikern” började lovande, sviktade i mitten med alltför många slumpartade sammanträffanden och slutade med en sufflé som fått vänta för länge, dvs. den föll platt till marken. I mitt tycke. Men det som fastnade var Kostovas skrivartalang. Hon hade berättandet i sig. Språket, strukturen, miljöerna och karaktärerna. Hur skulle roman nummer 2 vara? Så kom den då, efter flera års väntan. ”The Swan Thieves (http://www NULL.adlibris NULL.com/se/product NULL.aspx?isbn=0316065781)”. Brittiska Telegraph har en kritisk recension som går att läsa här (http://www NULL.telegraph NULL.co NULL.uk/culture/books/books-life/7075099/The-Swan-Thieves-by-Elizabeth-Kostova-review NULL.html). Chicago Tribunes recension (http://featuresblogs NULL.chicagotribune NULL.com/printers-row/2010/01/review-swan-thieves-kostova NULL.html) är mildare i sin kritik. Nu ökar min egen nyfikenhet. Vad kommer jag att tycka? Särskilt som recencenten på Telegraph tyckte om ”Historikern”, vilket inte jag gjorde, (i bemärkelsen att jag kände mig snuvad på konfekten). På framsidans insidesflik står det att romanen ”The Swan Thieves” handlar om konst och besatthet, om ett mysterium som spänner över kontinenter och århundranden, och att det är en kärlekshistoria som går över alla gränser. Hm. Ämnet konst och psykiatri är något helt annorlunda än Draculamyten. Av de recensioner jag läst, (fler än de jag länkat till), tycks dock vara eniga om en sak: boken hade vunnit på att kortas ned ca 200 sidor. Jag konstaterar så här i början av min bekantskap med boken att det är sannerligen inte lätt att komma med den andra boken.
Den andra boken som ligger på bokbordet hos mig är Henrik B Nilssons debut ”Den falske vännen” som kom ut 2009 på Norstedts. Mitt storligen älskade bibliotek hade den inne på hyllorna och jag kunde inte stå emot bokens rop på att bli läst.( Därmed inte menat att ingen läser den, bara att den stod där och såg ut som om den vill komma till en läsare.) Författaren, debutanten, är dock inte någon gröngöling i bokbranchen, även om hans erfarenheter har rört sig om det motsatta hållet, nämligen förlagsbranchen. Han grundade deckarförlaget Minotaur och även gått Lunds universitets författarutbildning. Aftonbladet har en recension här (http://www NULL.aftonbladet NULL.se/kultur/bokrecensioner/article4700322 NULL.ab), som anser att boken riktar sig till pretentiösa och bildade läsare. En roman som är mittemellan I rosens namn och Da Vinci-koden. Ett andra hm. Jag undrar stilla hur recensionen av Umberto Eccos litterära deckare skulle ha tagits emot av sagda kritiker om Ecco varit en okänd debutant, och ämnet religion - hemlighetsmakeri har väl inte Da Vinci-kodens författare Dan Brown tagit patent på? Han var inte inte först och fler följer eftersom ämnet är så lockande i sig att skriva spännande berättelser om. Precis som vampyrgenren… Det ger en liten extra krydda åt läsningen när det finns kritiska recensioner. Ska jag instämma eller säga emot? På det stora hela så gör det knappast någon skillnad för författaren, förlaget eller recensenterna vad jag anser, men för mig, i min lilla värld, är det roligt att själv inta en egen åsikt.
Eftersom jag inte har läst den kan jag bara återge baksidestexten:
”Platsen är Wien. Året är 1910, och världen väntar med bävan på Halleys komet. Den pensionerade förlagsredaktören Hermann Freytag kallas tillbaka till tjänsten för att reda ut manuset till den storsäljande författaren Boris Barschs nya bok, Den falske vännen. SOm vanligt späckat med oläsliga kråkfötter och bisarr syntax. Vad Freytag ännu inte vet är att boken innehåller politiskt sprängstoff som gör honom till en bricka i ett farligt spel. Samtidigt närmar sig kometen. Snart syns de första oroande tecknen i himlen över Wien.”
(http://www
Romanen är läst och begrundad. Mina reflektioner gäller Elizabeth Kostovas (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Elizabeth_Kostova) andra roman: ”The Swan Thieves (http://www NULL.bokus NULL.com/b/9781847442413 NULL.html?pt=search_result&search_term=the%20swan%20thieves)” som kom ut i slutet av december 2009. Kostova gjorde succé med sin debutroman ”Historikern”, som handlar om Dracula och en ung kvinna som drivs av begäret att förstå. ”The Swan Thives” beskriver psykiatern Marlowes möda att förstå sin mystiske patient Robert Oliver, en erkänd konstnär som med våldsam kraft försökte förstöra en tavla på The National Gallery of Art. Robert vårdas för depression och vägrar tala. Det enda han förefaller bry sig om är en bunt gamla brev som han läser om och om igen. En gång säger han till Marlowe att han gjorde det för” henne”, men vägrar säga något mer om vad han menar. Åter tystnad och avvisande. Marlowes nyfikenhet väcks och han kommer att överskrida många gränser, både privat och arbetsrättsligt, för att lösa gåtan med Robert och hans utbrott på museumet. Marlowe är själv konstnär, men valde psykiaterbanan. Han beundrar och avundas Robert dennes obestridliga talang för måleriet och förser honom med det material och verktyg han behöver för att kunna måla på sjukhuset. Marlowe tar Roberts brev, kopierar dem och ber en väninna översätta dem eftersom de är skrivna på franska. Marlowes sökande för honom till Normandie och upptäcker en kärlekshistoria som spänner över två århundranden.
Senaste kommentarerna