Ett rum med utsikt

(http://www NULL.adlibris NULL.com/se/product NULL.aspx?isbn=0718155491)Den lättsamma litteraturens drottning Marian Keyes (http://www NULL.mariankeyes NULL.com/Home) senaste bok The Brighest Star in the Sky (http://www NULL.adlibris NULL.com/se/product NULL.aspx?isbn=0718155491) ligger vid datorn och jag undrar hur jag bäst börjar skriva om den. Så jag börjar med att den är tjock, som Keyes böcker plägar vara, och guldglänsande. Romanen handlar om ett väsen som besöker Star Street 66 i Dublin. Väsendet besöker fyra lägenheter och genom dess ögon, (medvetande?), får läsaren en inblick i dessa personers liv. På bottenvåningen bor paret Matt och Maeve, på första våningen bor trädgårdsmästaren Fionn som föredrar blommor framför människor, i lägenheten ovanför honom finns den fyndiga Lydia som hyr ett litet rum av två polska män som är rädda för sin inneboende och allra överst i huset bor Katie som arbetar inom rockmusikindustrin som en slags assistent åt artisterna. Upplägget är väl bekant: det handlar om fyra karaktärer vars liv är i gungning på olika sätt och ibland sammanstrålar de. Keyes starka sida är att skapa trovärdiga karaktärer, medan den allestädes närvarande humorn tar udden av allt som kan verka ”djupt”. Recensenter säger ofta att Keyes skriver om svåra och tunga ämnen på ett lättsamt och ändå respektfullt sätt. Jag tänkte på detta när jag läste The Brighest Star in the Sky och fann att det delvis stämmer. Ja, Keyes tar upp svåra ämnen i sina böcker; alkoholism, skilmässor, kvinnomisshandel, homofobi, våldtäkter och arbetslöshet. Ja, det beskrivs i lättsamma ordalag. Och ja, på ett sätt respektfullt därför att när exempelvis våldtäkten skildras så sker det med en vånda bakom orden. Men om jag lyfter blicken från en separat scen och ser på helheten så blir mitt omdöme att boken surfar på teflon om svåra händelser. Den surfar på teflon när det är roliga händelser. Allt i romanen glider runt på den hala, blanka ytan. Det stör mig. Jag känner mig sorgsen över att hon inte förefaller ha självförtroende nog att dra bort det enerverande humordraperiet som döljer hennes storhet. Humor är en god ingrediens, men som med nästan allt här i livet så är måttlighet bäst. Karaktärerna, intrigen och hennes kärlek till livet och människorna – Keyes kan och gör det bra. Jag vet att chiclit är en genre som definieras av vissa inslag, varav humor är ett, och Keyes slog igenom i den genren. Man läser chiclit av samma orsaker som man läser en annan typ av genre: underhållning, avkoppling, en trevlig utflykt i en annan värld när ens egen grå vardag håller på att tynga ned en. Vad jag tänker på är att det ena inte utesluter det andra. Keyes kan skriva chiclit och hon skulle kunna skriva ”fiction” och göra det mycket bra. 

Denna gång behövde jag en ny litterär resa i en vanlig vardag efter att ha vistats i Haruki Murakamis universum, och titeln på romanen lockade mig. Det låg en air av poesi som gjorde mig läslysten. Vad boken handlade om var också tilltalande och upplösningen på historien var ny. Keyes har skrivit om en företeelse som också finns i Murakamis böcker, men det är totalt olika beskrivet och omskrivet, (vad säger jag inte – då förstör jag överraskningen). Spännvidden mellan Murakami och Keyes blev en läslig twist eftersom The Brighest Star in the Sky handlar om mer än en realistisk vardag.  Just nu är hon sjuk i depression och har därför tagit ett uppehåll i skrivandet. Jag önskar dig frihet från depressionens demoner Marian. Och när du kommit igenom ditt Inferno önskar jag att jag vore en fé som skulle trolla fram djärvheten att skriva den bok som jag tror finns inom dig. Den som du ännu inte vågat skriva.

Bokens första mening:
June the first, a bright summer’s evening, a Monday.

Titel: The Brighest Star in the Sky
Författare: Marian Keyes
Antal sidor: 612
Förlag: Penguin UK