Ett rum med utsikt

Ett litet urval av bokfynden:

Hugo och Josefin (http://sv NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Hugo_och_Josefin) av Maria Gripe. Nostalgitripp. Den här läste jag som barn och omslaget är exakt detsamma som när jag läste den. Boken är tryckt 1969. Oj, en liten dyrgrip i mina ögon.

Baskervilles hund (http://www NULL.boksidan NULL.net/bok NULL.asp?bokid=1859) av Sir Arthur Conan Doyle. En av de första läsminnena. Den dimmiga kusliga heden, en svart jättehund och mord. Mums.

Agnes Cecilia (http://sv NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Agnes_Cecilia_%E2%80%93_en_s%C3%A4llsam_historia) av Maria Gripe. En underbar författare som förgyllde många kvällar under min barndom. Lite spökerier finns här och det passade perfekt eftersom jag läste Nattfåk av Johan Theorin när den kom till min ägo.

Tre böcker om lånarna (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/The_Borrowers), ett pyttefolk, som Mary Norton har skrivit. Lånarna i luften, Lånarna i det gröna och Pojken och lånarna.

Efterskal (http://www NULL.boksidan NULL.net/bok NULL.asp?bokid=4937)v (http://www NULL.boksidan NULL.net/bok NULL.asp?bokid=4937) av Arne Dahl. Jag kom på att jag hade aldrig läst något av den mannen och blev nyfiken efter att ha läst SvDs kultursida där Jan Arnold, alias Arne Dahl, beskriver hur det kom sig att han började skriva deckare. En liten svensk krona för att läsa en oprövad författare går ju an. Här (http://www NULL.sydsvenskan NULL.se/kultur-och-nojen/article1170610/Startskott-for-stormaktstiden NULL.html) kan du läsa artikeln som jag fick tipset om på Annikas litteratur- och kulturblogg (http://alkb NULL.se/).

Montalbanos nyå (http://www NULL.dast NULL.nu/recension/montalbanos-nyar)r av Andrea Camilleri. Omväxling förnöjer. Även om jag är en sucker för engelska deckare så skadar det inte att vänja ögonen med deckare från andra hörn av världen. Det här är en novellsamling. Nyår? Tja, jag har totalt köpt 100 nya böcker, dvs. biblioteksreaböcker, i år så jag lär inte hinna läsa den förrän till nyåret… Nästa projekt för Maken är att göra bokhyllor så att alla mina pappersälsklingar får en värdig plats.

Om kärlek och andra demone (http://yasylum NULL.se/?p=1739)r av min latinamerikanske favoritförfattare: Gabriel García Márquez. När jag får tillfälle köper jag gärna på mig hans böcker. Så den blir fin i min blygsamma samling.

Aura (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Aura_(Fuentes)) av Carlos Fuentes. Jag har läst lite av hans poesi och tyckte om en del dikter, men har inte läst något annat. Nu får jag provläsa en kort roman om sammansmältningen av dröm och verklighet, längtan efter kärlek och odödlighet, samt myten om den eviga ungdomen. Ja, så står det på baksidan och det låter väl som något att sätta tänder i när man tröttnat på lycka, sol och semester?

En perfekt spio (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/A_Perfect_Spy)n (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/A_Perfect_Spy) av John le Carré. Håhåjaja. Det här var Boken som väckte min kärlek till engelskan. Faktiskt så var det här den började växa fram. Jag gick KomVux för att läsa in ett nytt gymnasiebetyg för många år sedan och på engelskan skulle vi läsa en valfri bok och skriva en recension. Uppväxt som jag var med Dennis Gotobed, (finns det någon som minns den mannen på de inlästa banden som snurrade på en gammal rullbandspelare?), så kom jag att innerligt avsky allt vad språk hette och tanken på att läsa en bok på engelska återuppväckte rysliga minnen av engelsklektionerna från skoltiden. Vad göra? Jag gick runt på bokhandeln och köpte en pocketbok som kanske skulle vara uthärdlig: A Perfect Spy av någon snubbe som hette John le Carré. Handlingen verkade spännande, men oj vad den var tjock! Som tur var så fanns den även på svenska, så jag lånade det exemplaret ifall jag inte skulle klara av att läsa den på engelska. Smart tänkt.  Men något hände med mig. När jag började läsa boken så kändes det underligt. Det var så… bra? Engelskan var rentav – vacker? Vad var detta? När jag läste A Perfect Spy så fick jag en aha-upplevelse: man kan skriva på olika sätt och nivåer på engelska och hittills hade jag läst den sämre varianten, (lärarnas val). Hur det gick? Jag hann inte läsa ut den i tid så jag läste den på svenska och skrev recensionen klar. Men jag läste ut den även om det tog lång tid och jag njöt av varje sida. Det var värt mödan att kämpa sig igenom den. John le Carré – tack.

En studie i sällsamheter av Allen Kurzweil (http://www NULL.allenkurzweil NULL.net/). Så här står det på baksidan: Året är 1983 i Paris. På en auktion säljs ett kuriosaskrin. Innehållet är föga uppseendeväckande, men episoden bildar upptakten till en av de senaste årens märkligaste och mest uppmärksammade romaner. I En studie i sällsamheter återskapar Allen Kurzweil 1700-talets Europa, framför allt Paris. Här lever, andas och tänker upplysningstidens paradoxalt irrationella människor fascinerade av naturvetenskapen – framför allt mekanikens under. I centrum står Claude Page, en genial instrumentmakare som slutligen konstruerar sitt livs uppfinning, vilken också blir hans fall.
The San Fransciso Chronicle skriver: ”Liksom John Fowles levandegjorde 1800-talet i Den franske löjtantens kvinna, och Umberto Evo 1300-talet med Rosens namn låter nu debutanten Allen Kurzweil 1700-talet bli levande för oss.”
Jag tyckte om både Ecos och Fowles böcker, varvid den här boken kan vara något att läsa.

En bok av den nyligen avlidne Robert B. Parker blev det också: Pasttime. Jag gillar hårdkokta deckare där dialogerna är knivskarpa och fyndiga. Crime noir är aldrig fel.

Dangerous Love av Ben Okri (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Ben_Okri). Har hört talas om honom, men inte läst något. Nu är det dags.

Och så en munk som skriver gudomligt om lärda ting: Anders Piltz (http://sv NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Anders_Piltz) bok om den europeiska traditionens syn på Människan, vem hon är, vad hon kan och bör göra, hennes plats i universum. Boken heter Mellan ängel och best. Boken ger bakgrunden till begreppet person. Varje människa har en tragisk frihet till kärlek och hat, med okränkbar värdighet trots sin obegripliga kapacitet till ondska. Man måste inte vara troende eller katolik för att uppskatta Anders Piltz kunskaper.