Så här går det när man tror sig veta var man står i bokläsande och bloggande! Ena stunden övertygad om att ”nja, inget bloggande i dag heller” till att i nästa stund tänka att det vore nog inte så dumt att skriva några rader som ramlar ned ur hjärnans vinklar och vrår! Till saken. I måndags var jag på biblioteket för att beställa hem Angela Carters kompletta novellsamling ”Burning your boats (http://en NULL.wikipedia NULL.org/wiki/Burning_Your_Boats)”. Detta i undersökande syfte; om den faller mig på läppen så kommer jag att beställa hem den från en nätbokhandel. Mrs Carter verkar nämligen väldigt spännande. Så där härligt uppkäftigt superintelligent med en självironisk blinkning åt läsaren och kritikerkåren. När den trevliga bibliotekarien läser från min lapp så skriver hon i söklistan ”Burning your goats”. Jag var bara tvungen att skratta och sade att det var i och för sig en titel som Angela Carter säkert skulle ha uppskattat, men att det skulle vara ”boats”… Är det tecken på boknörderi att tycka denna lilla händelse var så rolig? Ja, jag vet. Jag måste jobba på min handstil. Jag ska skriva 100 gånger Burning your boats i kväll. (Och nej, att i verkligheten bränna djur är inte roligt – jag tänkte mig att en get kan stå för många saker i mrs Carters fantasi.)

(http://www
Senaste kommentarerna